lilledruur

Tror att sisådär fem dagar var tillräckligt länge att vänta. Sitter just nu på en buss till Stockholm, tänkte ta mig dit; träffa människor, shoppa och dryga ut tiden litegrann. Blir förmodligen en del festande också kan jag tänka mig, och med tanke på att jag sällan befinner mig i de nordliga breddgraderna så kommer väl en rad oskulder tas på diverse klubbar över stan. Kommer bli fet nice.

Det har varit en intensiv första dag, det medger jag. Kan nog styrka att den knappast kommer fortgå i takt som den börjat men ger man ett bra första intryck så överlever man det mesta. Jag tog mig en runda i bloggsfären och insåg hur många dåliga bloggar det faktiskt finns, rosa, lila, vita och glittriga men framförallt hemskt många svarta. Folk med dåliga kameror, fult hår och som inte kan stava. Det bådar inte gott för framtiden. Det gjorde mig otroligt trött iallafall och nu är det dags att packa inför morgondagens aktiviteter. Det kommer bli en god natts sömn.

Jag har förstått sedan sist jag bloggade att för att få så många läsare som möjligt så gäller det att spamma så många bloggare som möjligt under kortast möjliga tid. Det är lite patetiskt och ganska så löjligt med tanke på att de bloggare som väljer att besöka en inte läser inläggen utan så fort som möjligt kopierar in ett svar. Det är vad jag gör nu; vem vet vem jag är om jag inte visar det?

Jag funderade tidigare på det här med mat. Nu när jag har kommit såpass långt i livet att jag på egen hand ska tillaga diverse rätter så står jag inför vissa tveksamma val. Å ena sidan kan jag välja den bekväma vägen vilket betyder att alltid laga min favoriträtt, grönsakssoppa. På så sätt kan jag göra storkok allt oftare, jag får alltid äta gott och jag kan frysa in stora portioner buljong. Men samtidigt bidrar detta till att jag förmodligen kommer att tröttna på rätten i sig vilket i sin tur kommer göra mig riktigt besviken i slutändan. Jag älskar ju grönsakssoppa. Å andra sidan kan man vara lite experimentell och ge sig på rätter man annars aldrig skulle komma på tanken att laga, som exempelvis lammsadel. Varför just lammsadel? Det var den första rätt jag fick upp när jag slumpvis skulle välja vad jag skulle laga till middag i måndags. Kanske bör jag nämna att det blev grönsakssoppa?

Inser att mina sista femtio kronor, varav trettio av dessa faktiskt lånades av far min helt slängdes bort ikväll med tanke på bingospelet. Visserligen känner jag inte till någon som under de senaste åren faktiskt har vunnit på bingolotto; men detta kanske beror på att huvudelen av min umgängeskrets inte ens vet att Lotta Engberg har tagit över. Det drogs iallafall vissa slutsatser ikväll; exempelvis hur tunnhårig Martin Stenmarck har blivit, hur oartig Lotta Engberg är när hon inte presenterar sig i telefon samt funderingar över hur man kan lotta ut resor till solen när man inte ens kan åka till månen?

Tidigare nämnde jag att jag befinner mig på landet av den enkla anledningen att jag hade det tråkigt i min lägenhet, inga pengar på kontot och en ganska trög förkylning som bidrog till att ge mig en ganska bitter inställning till livet. Förutom att bitterheten hindrade mig från att göra det jag kände för så behövde jag lite sällskap. Det var därför extra roligt att komma hem för att en stund senare inse att ingen skulle vara hemma på nästan hela helgen. Som tur är så har inte alla mina vänner lämnat kommunen för ett liv i storstaden; och en av de käraste föreslog fika och bingolotto ikväll. Jag antar att det är vad man tar sig för en söndagskväll, för finns det egentligen några andra alternativ?

Jag känner inspiration till skrivandet ofta, men det är sällan jag i tid hinner att få ner mina tankar på papper eller på skärmen. Oftast slutar det med att jag har tre färdigställda rader som jag är riktigt nöjd med, och resten som bara är ett enda kaos av långa meningar och mina favorittecken. Versaler är någon jag gillar, fetstil likaså. Jag gillar svart, jag gillar vitt och jag älskar randigt papper. Finns det någonting jag inte tycker om så är det blå överstrykningspennor med den enkla anledningen att dessa skymmer orden istället för att utmärka dem och då sitter man där inför tentamen med en tjock bok fylld av blå meningar som man inte kan läsa. Jag har en fetisch för svarta pennor, tjocka stift, mjuka stift, smala stift och hårda stift. Jag blir tillfredsställd när jag köper en penna eller två och förbannar mig själv när jag efter ett tag inser att jag aldrig använder det. Det är så jag är.

Jag funderar på hur jag bäst ska beskriva mig själv. Vem lilledruur är, och vad namnet härstammar ifrån. Själva namnet är en utveckling av lillebror och andra halvan av ordet är taget från det uttal min syster sätter sig till med när hon ropar på mig. Som ni säkert förstår är jag en lillebror, som vilken annan lillebror som helst. Jag har en storasyster. En mamma och en pappa, en hund och en katt. Visst låter det enkelt, idylliskt och fantasilöst? Jag bor inte hemma längre även om jag befinner mig hemma för tillfället. Bor i Göteborg, väldigt centralt för det är häftigt men pendlar dagligen mellan diverse andra mindre metropoler för att få min vecka att gå runt. Jag trivs alldeles tusan med det. Speciellt med tanke på att jag inte behövt pendla något än.

Det är inte första gången jag författar ett blogginlägg, och säkert inte det sista. Jag vet egentligen inte varför jag börjar att skriva denna gång, men det känns som att jag behöver någonstans att få skriva ner alla mina tankar och funderingar som ständigt cirkulerar i mitt huvud. Det känns befriande och skönt att utan vare sig tvång eller kommentarer behöva ändra för att det ska låta så bra som möjligt samtidigt som det är mina egna inlägg, med mina egna tankar som skrivs. Ibland kan det vara svårt att finna inspiration till att få ner något meningsfullt i ord, men samtidigt räcker det för mig att besöka en enda blogg i sfären för att inse att bloggar nödvändigtsvis inte måste vara meningsfulla. De flesta är ju faktiskt ganska meningslösa.